onsdag 7 mars 2012
måndag 5 mars 2012
"För ibland så vill jag bara spräng all betong, slå sönder hela stan till tonerna av blått & guld."
"För ibland så vill jag bara spräng all betong,
slå sönder hela stan till tonerna av blått & guld."
Åh, punken!
Jag vet inte riktigt var jag ska börja just nu. Finns ganska mycket jag hade tänkt att jag skulle skriva om och av den anledningen vet jag inte riktigt var jag ska börja. Den senaste tiden har fyllts ut av mycket tänkande och mycket av det har fokuserats på mig själv och mitt eget sätt att se på mig. Det har nämligen förändrats väldigt, väldigt mycket under senaste åren.
En av funderingarna var sen under förra måndagen. Jag satt på bussen när ett gäng högstadie- eller gymnasieungar, jag är osäker på vilket, klev på. En av dem hade lila hår och jag kom på mig med att fundera på varför man gör något sånt. Den första tanken som slog mig var väl någon form av statement. Ett uppror eller ett sätt att vara tuff. Sen funderade jag på min egen, inte helt typiska, frisyr och alla färger den har och har haft och varför jag har den. Den fyller flera funktioner för mig. Visst, den drar uppmärksamhet till sig och det är kul, den ger mig nästan en decimeter till när jag riggar den och man kan färga den för att göra den mer uppseendeväckande. Men allt det är i slutändan bara egenskaper den har men som egentligen är helt oviktiga.
Jag bär inte min mohawk för att den är tuff, även om den är det, eller för att den väcker uppmärksamhet, även om jag gillar att den gör det. Jag bär den av samma anledning som jag rakade hela huvudet för ett drygt år sedan - jag gör det för att jag trivs i den och jag känner mig som jag.
Jag bär den helt enkelt för att jag gillar den.
Just nu inser jag att det här tar tid. Idag har jag jobbat på det här inlägget i en vecka, men det skyller jag på att min datorladdare lade ner just under nämnda måndag. Men idag fick jag min nya laddare, så jag är glad. Med anledning av den kollapsen sitter jag nu och gör backup:er på det jag vill ha kvar av min dator. Dvs dokument, musik och bilder. Det viktigaste är redan klart, nu håller jag på med musiken mest för att det är omständigt att fixa igen.
Det är nu snart en månad sen jag började köra LCHF tillsammans med Oscar och det flyter på utan större problem. Sockersuget försvinner rätt snabbt och det ger bra effekt i kombination med träningen. Det jobbigaste är nog egentligen att man inte får äta bröd, men det kommer man runt utan stora problem. Med lite jobb kan man hitta recept på båda pizza och olika andra brödsorter till LCHF. Pizzan är god, men brödsorterna är tyvärr sällan mycket att hänga i granen. Jag kan dock inte argumentera med att den har effekt, hittills har jag förlorat ca. 7 cm i midjan. Inte fy skam det, inte.
Med "våren" som nu har kommit så har jag också tagit fram min cykel igen och tog mig idag ut till Ultuna på min trotjänare. Jag kom väl kanske 1 km innan mina ben fint sade "Det här kommer aldrig funka, du fattar det va?", men jag lät mig inte slås ned utan kämpade på alla de 8 kilometerna till skolan och de lika många tillbaka. Det märks dock att man inte cyklat på ett halvår. Uscha!
Vad mer? Jo! Jag var ju på konsert i helgen tillsammans med Oskar och Emelie och såg Avicii på Globen (dagen efter raset, vi rasade inte), en upplevelse som var minst sagt fantastisk. Avicii var, som väntat, riktigt bra och som bonus var det också bra förband där speciellt en var fantastiskt fin. Det var David Tort, och det kommer säkert poppa upp nån låt med honom här när jag har hunnit lyssna in mig lite mer på hans alster.
Tror jag sätter stop där. Om inte annat så får att det är vettigare att skriva fler kortare inlägg än att bygga ihop dem på det här sättet.
Dagens första låttips för att förbättra Din spellista blir låten som döpt inlägget: Tysta Mari – Salt I Mina Sår
Dagens andra låttips för att förbättra Din spellista: Two Door Cinema Club – Undercover Martyn - Passion Pit Remix
Dagens tredje låttips för att förbättra Din spellista: Petter – Älskar din stil
slå sönder hela stan till tonerna av blått & guld."
Åh, punken!
Jag vet inte riktigt var jag ska börja just nu. Finns ganska mycket jag hade tänkt att jag skulle skriva om och av den anledningen vet jag inte riktigt var jag ska börja. Den senaste tiden har fyllts ut av mycket tänkande och mycket av det har fokuserats på mig själv och mitt eget sätt att se på mig. Det har nämligen förändrats väldigt, väldigt mycket under senaste åren.
En av funderingarna var sen under förra måndagen. Jag satt på bussen när ett gäng högstadie- eller gymnasieungar, jag är osäker på vilket, klev på. En av dem hade lila hår och jag kom på mig med att fundera på varför man gör något sånt. Den första tanken som slog mig var väl någon form av statement. Ett uppror eller ett sätt att vara tuff. Sen funderade jag på min egen, inte helt typiska, frisyr och alla färger den har och har haft och varför jag har den. Den fyller flera funktioner för mig. Visst, den drar uppmärksamhet till sig och det är kul, den ger mig nästan en decimeter till när jag riggar den och man kan färga den för att göra den mer uppseendeväckande. Men allt det är i slutändan bara egenskaper den har men som egentligen är helt oviktiga.
Jag bär inte min mohawk för att den är tuff, även om den är det, eller för att den väcker uppmärksamhet, även om jag gillar att den gör det. Jag bär den av samma anledning som jag rakade hela huvudet för ett drygt år sedan - jag gör det för att jag trivs i den och jag känner mig som jag.
Jag bär den helt enkelt för att jag gillar den.
Just nu inser jag att det här tar tid. Idag har jag jobbat på det här inlägget i en vecka, men det skyller jag på att min datorladdare lade ner just under nämnda måndag. Men idag fick jag min nya laddare, så jag är glad. Med anledning av den kollapsen sitter jag nu och gör backup:er på det jag vill ha kvar av min dator. Dvs dokument, musik och bilder. Det viktigaste är redan klart, nu håller jag på med musiken mest för att det är omständigt att fixa igen.
Det är nu snart en månad sen jag började köra LCHF tillsammans med Oscar och det flyter på utan större problem. Sockersuget försvinner rätt snabbt och det ger bra effekt i kombination med träningen. Det jobbigaste är nog egentligen att man inte får äta bröd, men det kommer man runt utan stora problem. Med lite jobb kan man hitta recept på båda pizza och olika andra brödsorter till LCHF. Pizzan är god, men brödsorterna är tyvärr sällan mycket att hänga i granen. Jag kan dock inte argumentera med att den har effekt, hittills har jag förlorat ca. 7 cm i midjan. Inte fy skam det, inte.
Med "våren" som nu har kommit så har jag också tagit fram min cykel igen och tog mig idag ut till Ultuna på min trotjänare. Jag kom väl kanske 1 km innan mina ben fint sade "Det här kommer aldrig funka, du fattar det va?", men jag lät mig inte slås ned utan kämpade på alla de 8 kilometerna till skolan och de lika många tillbaka. Det märks dock att man inte cyklat på ett halvår. Uscha!
Vad mer? Jo! Jag var ju på konsert i helgen tillsammans med Oskar och Emelie och såg Avicii på Globen (dagen efter raset, vi rasade inte), en upplevelse som var minst sagt fantastisk. Avicii var, som väntat, riktigt bra och som bonus var det också bra förband där speciellt en var fantastiskt fin. Det var David Tort, och det kommer säkert poppa upp nån låt med honom här när jag har hunnit lyssna in mig lite mer på hans alster.
Tror jag sätter stop där. Om inte annat så får att det är vettigare att skriva fler kortare inlägg än att bygga ihop dem på det här sättet.
Dagens första låttips för att förbättra Din spellista blir låten som döpt inlägget: Tysta Mari – Salt I Mina Sår
Dagens andra låttips för att förbättra Din spellista: Two Door Cinema Club – Undercover Martyn - Passion Pit Remix
Dagens tredje låttips för att förbättra Din spellista: Petter – Älskar din stil
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)