Let's get fucked up and die..

Lördag.
Klockan är elva och jag sitter vid datorn (go figure...). Ur högtalarna glider tonerna av Foster The People – Pumped Up Kicks för tillfället ut och genom kroppen far en blandning av glädje, orkeslöshet, pessimism och allmän less-het.
Orkeslösheten är av den fantastiska sorten och kommer av att jag tillbringat hela min eftermiddag i solen med att gräva jord som del av ett projekt här hemma. Jag håller nu på att räta upp den andra av de tre terassrabatter som finns i trädgården här. Nu är jag ungefär halvvägs genom arbetet.

Glädjen kommer av att jag idag fick ny energi till mina inventeringar och till att rent allmänt vara i naturen då jag hade två riktigt på möten under min runda med att placera fällor ikväll. Det första inleddes av några brutna kvistar i skogen följt av en serie duns. När jag tittade upp såg jag ett rådjur skutta fram i ljuset av solnedgången med ett eldhärjat landskap i bakgrunden. Det var vackert. Det andra var i bilen på vägen hem igen. En räv passerade vägen framför mig och när jag stannade för att följa den med blicken när den försvann in i skogen så stannade den istället och tittade på mig och där stod vi i kanske en halv minut. Det var också en riktigt härlig upplevelse som avtrubbas lite enbart av det faktum att jag satt i en bil. Men vackert ändå.

Musiken byter och går över till cKy – Flesh Into Gear, vilket är ganska passande då det är dags att förklara pessimism och less-het. Det är ganska fascinerande egentligen, att jag fortfarande kan bli less på Kåren trots att jag inte var aktiv och knappt ens varit där sen årsskiftet. Men ändå så blir det så att jag varje gång jag får höra om något som gått fel, ett riktigt skabbigt/svinigt släpp eller liknande, känner den där alldeles för välbekanta känslan av "Åh, nej. Inte igen, jag förstår inte....", och det är ändå bara för att jag vet att någon annan måste ordna det här och jag själv vet precis hur det är att behöva göra det.

Kul sak att åter inleda mitt bloggande med efter närmare en månads frånvaro, eller hur?

Söndag.
Klockan är kvart i elva och jag har varit hemma i kanske en halvtimma nu. Placeringen av fällorna gick ovanligt snabbt ikväll och trots att jag stannade och kollade på lite djur så tog det bara en timme och en kvart. Effektivt.

Fick idag se älg och någon form av rovfågel som jag inte lyckades artbestämma då den flög framför bilen i samma riktning som mig. Lite synd, men älgen var fin. Det var en ko tror jag, antingen det eller en väldigt ung tjur för några horn hade den inte. Den var dock fin ändå.

Inventeringen igår var ju lite... udda, för att säga det minsta. Jag hittade fisk, vilket var otroligt oväntat, i en pöl som är belägen väldigt högt och inte har några ytliga tillflöden. Mycket, mycket märkligt....

Just nu sitter jag alltså och väntar på att få hämta mina fällor och sedan, om ungefär 7 timmar, åka till Uppsala. Sömn är något jag inte kommer att få inatt, det är ett som är säkert. Medan jag sitter här så fylls mina öron som vanligt av musik, för tillfället spelas Motion City Soundtrack – Time Turned Fragile, och genom min skalle far tankar av miljoner olika karaktärer på miljoner olika saker. Allt samtidigt. En av de saker är hur man kan bry sig så kraftigt om någon man knappt haft någon kontakt med på flera år. Kontakten har varit sporadisk i de bästa fallen, men ändå så reagerar jag instinktivt med att se hur det är när jag får höra att något hänt. Nog för att det gäller en person jag haft väldigt nära och väldigt god kontakt med och som betytt väldigt, väldigt mycket för mig och fortfarande har betydelse för mig.

Men men, jag ska inte vara långdraget sentimental och jobbig, det var inte min tanke med det här. Det är snart slut på terminen, åtminstone för de flesta människor. För mig så kommer det vara ett knappt uppehåll då jag fortfarande håller på med mina inventeringar och sen ska skriva själva uppsatsen under sommaren. Utöver detta ska jag dessutom gå en sommarkurs i Kärlväxtfloristik under hela juni och en rätt bra bit av juli i det minsta och jag ser verkligen, verkligen fram emot det. Speciellt den del i slutet när vi har en exkursion till Storulvån i ett par dagar, det kommer bli fantastiskt.

Nu tänker jag faktiskt avsluta här och ta tag i lite saker, inlägget har ändå blivit rätt långt redan.

Dagens låttips för att förbättra Din spellista; Motion City Soundtrack – L.G. FUAD

Lycka

Lycka är att, under en dag med ångest, upptäcka att alla DLKs album finns på Spotiy.

De Lyckliga Kompisarna – Hat som hobby
De Lyckliga Kompisarna – Vem behöver nån som behöver nån?
De Lyckliga Kompisarna – Egon
De Lyckliga Kompisarna – Le som en fotomodell