måndag 10 december 2012

WE COME. WE RAVE. WE LOVE.

En väldigt lång, och fortfarande pågående, period av antisociala tendenser till trots så var jag i helgen ut på en massa (ja, två iaf) saker. Först var det återbjudningarna och en spelning på Kåren, något som genomfördes i typisk "Adam och Oskar fjantar runt"-stil. Denna gång var vi iförda Morphsuits (jag en lila, han en turkos), och ack så vackra vi var!

Sen i lördags så blev det en sväng till Stockholm för vad som blev en otroligt mäktig kväll på Friends Arena när jag var med Oskar & Emelie och såg Swedish House Mafia. En otroligt stark och underbar bas och en fantastisk ljus- och effektshow tillsammans med riktigt taggad, och förvånansvärt synkad, pulik gjorde det till en helt fantastisk kväll på deras sista spelning i Sverige.

Well.... Det här blev visst ett sedvanligt inlägg skrivet över flera dagars tidsspann, men så kan det vara. Det är nu den 10:e dec och därmed runt 2 veckor sedan jag började skriva det här inlägget och nu, nu tänker jag bli skitdryg och lite känslosam så vill ni inte läsa det kan ni sluta, men nu är ni varnade.

Dessa två veckor har nämligen varit... händelserika. Ganska mycket på gott och ont och genom det så har jag lärt mig en del om mig själv. Jag har insett att jag har människor i livet som jag, till en större grad än jag trott, är beredd att, mer eller mindre bildligt talat, gå över lik för och att de kanske är fler än jag trott, även om det fortfarande är en ganska liten krets. För samtidigt som jag insett att dessa människor finns, och hur absurdt tacksam jag är över att ha dem, så har jag också insett hur otroligt många människor jag känner och som jag inte för mer än någon sekund skulle överväga att offra (nu väldigt bildligt, jag har inga planer på hela altar-grejen med gudar, krafter och stuffs. Än.) om det skulle vara så. Eller åtminstone inte skulle sörja över om de slutade vara en del av mitt liv.
Dagens första låttips för att förbättra Din spellista;

Vad fan har jag då egentligen gjort under dessa två, ytterst intressanta, veckor?
Jag har varit på fest och blivit redigt full och argare än jag varit någon gång under mina senaste 7 levnadsår, jag har varit på middag och spöat skiten ur, och blivit spöade skiten ur av, två fantastiskt underbara människor. Jag har tillbringat timmar med att tömma en lägenhet på småbarn, jag har rykt ut till Kåren för att leka sällskap åt nödställda vänner, jag har haft feber och utvecklat en större, och förhoppningsvis temporär, avsky för folk och människor, jag har upptäckt ny vänskap och byggt på ett antal andra och jag har varit sjuk igen.
Det roligaste är nog att efter allt som hänt, bra som dåligt, så är höjdpunkten under dessa två veckor något så förbannat jävla simpelt som att gå med en nära vän och ropa "Penis!" så att det ekar mellan Flogsta låghus. Jag heter Adam och är 24 år och nu tänker jag sluta skriva och ge er lite nya låtar igen.

Dagens första låttips för att förbättra Din spellista; Köttgrottorna – Älska Mig (Av nån anledning tyckte en vän att det här påminde om mig...)
Dagens andra låttips för att förbättra Din spellista; Get Cape. Wear Cape. Fly – Keep Singing Out
Dagens tredje låttips för att förbättra Din spellista; Motion City Soundtrack – Everything Is Alright
Dagens fjärde låttips för att förbättra Din spellista; De Lyckliga Kompisarna – Egons fest
Dagens femte låttips för att förbättra Din spellista; Rise Against – Give It All

WE COME. WE RAVE. WE LOVE.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar