Lilla krutgubben morfar

Till den som läser, vem du än är; det här är ett djupt terapeutiskt inlägg för min egen skull, för att jag ska kunna reflektera och fundera. Det finns för min egen skull och för mitt minne av min morfar.

När jag nu börjar skriva har det gått ganska precis en timme sedan mamma ringde och berättade att morfar somnat in vid halv sju ikväll efter att ha varit i palliativt skede sedan i måndags. Det är en lite ovan och nästan konstig tanke. När jag tidigare idag pratade med pappa och han sa att morfars hjärta slog och att han andades lugnt så var det en liten del av mig som tänkte "Fan, det skulle inte förvåna mig om han vaknar ur det här med..". Det var en liten hoppfull och förnekande del som jag egentligen visste att hade fel. Att den inte kunde ha rätt. Men den fanns där, och till viss del finns den fortfarande - den där delen som tycker att det känns för overkligt och konstigt för att vara på riktigt. Delen som inte vill acceptera det. Det här är mitt sätt att acceptera det.

Egentligen har jag väldigt få konkreta minnen av morfar som så. Få saker där jag kan säga att "Då hände det här och han gjorde så och så", utan mest minns jag generella uppfattningar om hur jag uppfattade honom och att han var. Men jag minns honom.
Jag minns en man som spenderade varje jul med sina barnbarn och att vi alltid var lika glada när han kom. Han hade alltid hade med sig de mest uppskattade av julklappar, ofta lego.
Jag minns en man som, likt de flesta från den generationen, aldrig glömde en namnsdag.
Jag minns en man som lärde mig vad som antagligen var mitt första engelska ord någonsin - please. Eller, "plis" som han uttalade det. Det var nog egentligen den enda engelska han kunde, från en charterresa till Kina en gång, men för oss, mig och min bror, framstod det som om han kunde allt om språket och pratade det flytande. Och jag trodde väldigt länge att så var fallet. Ända tills mitten av 20-årsåldern nästan tror jag.
Jag minns en man som älskade loppisar och garageförsäljningar av alla de slag. Där kunde han hitta gamla gökur, hela som trasiga, som han plockade isär för att reparera de andra trasiga gamla gökur som han hade hemma. En process som ledde till ett ändlöst förråd av trasiga gökur att reparera och ett lika stort behov av ur att reparera med. Allt reparerades inte heller med delar från faktiska gökur. I hans källare (Åh, den magiska källaren!) hängde ett ur med bara en vikt. Den andra vikten saknades av okänd anledning och hade istället ersatts med en bit elkabel och en järnvägsspik. Jag hade för mig att jag hade en bild - för det var verkligen en fantastisk syn - men det verkar som att den inte finns kvar. Jag hittar den åtminstone inte nu.
Jag minns en man som hade den, för ett barn, mest fantastiska av källare. Där fanns diverse saker, prylar och manicker som skulle repareras eller hade behållits för att reparera något eller "om det behövs". Morfar var elektriker och i källaren fanns hans butik med allt som hörde till - och mycket annat. I huset där kunde man, om man letade, hitta nästan allt av elektronisk karaktär. Jag minns att jag hittat skrivmaskiner, filmkameror från den tid då de var nya, bandspelare, personsökare, robotar och andra leksaker och så mycket mer under olika vistelser.
Jag minns att morfar var med på oss på resor ibland. En gång till Thailand och en gång till, tror jag, Italien. Den förra var det hela familjen, den senare var det "bara" han, jag, mamma och Simon. Jag minns inte mycket av själva resorna egentligen, men jag minns att han var med. Och vi gillade det.
Jag minns en man som älskade sina prylar. Framförallt kikare och ficklampor. Han hade hur många som helst. De flesta av kikarna fungerade och det var alltid lika spännande att titta i dem och se vad man kunde se. Ficklamporna hade man sällan samma tur med, men ibland fungerade det om man bytte batterier. Oftast inte.
Jag minns en man som älskade musik och ALLTID visslade. Alltid. Det var olika bitar ur musikstycken han gillade. Han spelade i en orkester fram tills vad som måste betraktas som ganska sent in i livet. Han spelade blåsinstrument och även om jag är osäker på exakt vilket han spelade i orkestern vet jag att han hade både tubor, tromboner och trumpeter hemma. Jag vet dock aldrig om jag faktiskt hört honom spela något.
Jag minns, på temat musik, en man som lärde mig, och min bror, att vissla genom många upprepade försök över massor av års tid. Och som slutligen lyckades, för vad jag vet kan min bror också vissla.
Jag minns en man som var den kanske mest fysiskt starka, och envisa, person jag någonsin känt. För ett antal år sedan ramlade han i källartrappen hemma. Han var nog runt 90 då och trappen var i betong. Han fick blåmärken av över hela underarmen, men annars inget. Samma år ramlade en nära vän till mig, ett år yngre än jag, i blött gräs och bröt armen. Han i 20-årsåldern, morfar runt 90. En bruten arm i på gräs mot blåmärken från en betongtrappa.
Jag minns en man som, betydligt närmare i tiden, föll ur sängen och bröt höftbenet. Han fick en konstgjord led istället och en rullator. Någon dag senare knatade han på i korridorerna igen, mer energiskt än någon av de andra boende. Han var äldst där, med tämligen god marginal.
Jag minns en man som helt enkelt var en av de värsta krutgubbar jag känt. Hela vägen.
Jag minns en man som, när vi var i stugan, tog oss med på båtfärder för att bada i Sandviken, en strand i närheten, eller på någon av öarna utanför kusten. En man som byggde sandslott med oss och som lärde oss att skjuta raka vattenstrålar med händerna. Även om jag nog inte längre kommer ihåg hur det var man skulle göra.

Jag minns min morfar. En man som var den bästa morfar jag någonsin kunnat önska. Och det här är mitt, alldeles för sena, tack för all tid, alla upplevelser, all tillgivenhet och allt annat.

Dagens låt för att göra Din spellista, och min dag, lite bättre: https://open.spotify.com/track/2UfzoF70jZTmjhkCt9ItxA

Halvvägs till 50...

"Vi föddes a la 80-style, pappa med slips och volvo-smile, mätta vid fem. Curlade barn i IKEA-hem.
Vi joinade nätverken som nintendokids i friheten. Ett blankt kravlöst kontrakt, där tempot gav tid och tiden gav takt."

Ibland hittar man den där låttexten som beskriver en rätt bra. Jag har hittat den här för ett tag sen.

Såatteeeeh.... sist jag skrev var alltså 5:e mars. Det... var ju ett tag sen får man ju erkänna och det är ju en hel del som har hänt sen den tiden. Jag har hunnit med en festival och en spelning, varav båda höll riktigt bra kvalitet och lämnade förvånansvärt lite att önska. 

Festivalen var PSK, Pretty Shitty Kjell, en tvådagars punkfestival på Fryshuset i Stockholm. Denna levererade fantastiska framträdanden av Agent Bulldogg, Gatans Lag och Contemptuous. Alla tre svenska band som, som sagt, verkligen mötte och sedan med stor marginal översteg alla mina förväntningar. Festivalen bjöd också på Cock Sparrer, ett äldre brittiskt band vars ålder tyvärr blev allt för tydlig i deras spelning. Det var kul att se dem, men tyvärr inte mycket mer speciellt än att lyssna på deras live-album på Spotify. Men, men. Det var de svenska banden jag sett fram emot och de lyckades väl.

Spelningen var med the Gaslight Anthem på Bern i Stockholm. Också en riktigt bra spelning och ett starkt framförande även om publiken var.... pretentiös och kändes sjukt malplacerad på spelning med vad som ursprungligen var ett punkband. Synd, men inget annat att vänta sig när det är Berns som håller i spelningen antar jag. 

"Halvvägs till 50, men har livet börjat än?
Det vet jag inte än.
Jag får känna efter sen."

Fortsätter på det här med små bitar av låttexter som jag känner passar rätt bra in på mig. Denna är nästa.
(egentligen tycker jag att hela den här låten passar rätt bra, men orkar inte citera allt det här.)
Jag har ju gått och blivit vuxen, mogen och stor för en månad sedan precis idag faktiskt. Det här med att bli 25 har alltid känts... lite märkligt då det på något sätt har varit det slutgiltiga Dags att växa upp-året på något sätt. Det är nu det är dags att göra allt det där vuxna och på riktigt ta sitt ansvar typ.

Så.... har jag gjort det? Känner mig mer vuxen, mogen och ansvarstagande än tidigare? Nej, inte det minsta.

Jag har heller ingen större plan på att ändra på det och se till att bli sån, jag trivs alldeles för bra där jag är idag. Punk, plugg, träning, datorspel och vänner kommer fortsätta vara min grundpelare i livet ett bra tag till innan jag är beredd att byta dem mot jobb, altanbyggande och kombi-bil.

Det är lite som E20 Norr.

"Driver omkring här i linné, jag söker någon sorts egen livskvalité.Ingen människa ser mig men en dag som den här känns det bra.Jag vet jag måste göra min grej, spelar ingen roll vad folk säger mig.Det är nu eller aldrig, det är allt på ett kort.Att det är nu eller aldrig gör steget för stort.Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få nånting gjort."

Inläggets första låt för att förbättra Din spellista: En Svensk Tiger – Generation Y
Inläggets andra låt för att förbättra Din spellista: Trevolt – MITT SISTA ANDETAG
Inläggets tredje låt för att förbättra Din spellista: Millencolin – E20 Norr

Weird poll

Det här blir en kort uppdatering av flera anledningar. Mest för att jag är orkeslös och trött just nu.

Mitt stora ljus i dagen idag har blivit WeirdPoll (weirdpoll.com), en sida som ställer en massa frågor och sedan, om du vill, mailar dig en beskrivning av dig baserat på de frågorna. En rätt kul grej. Dessutom var den, gällande det mesta, ganska rätt på också kan jag tycka. Även om vissa av dem blev lite till totalt skeva. något som ju lätt händer med ja/nej-frågor. Men i stort en kul grej ändå.

The clothes I wore just don't fit my soul anymore

Jag insåg att det var drygt två månader sedan jag sist skrev något här och insåg att det väl då börjar bli dags att uppdatera lite. Jag skulle ju vara duktig och skriva regelbundet och ha positiv spiral och frammåtanda, men fa-aan då..! (Det där är kul om man lyssnar mycket på MNK)

Nå, erhm... vad är nytt då? Jo, det har ju varit jul sen sist jag skrev, och nyår och en del annat med för den delen antar jag. Jul-vistelsen hemma var riktigt mysig, jag börjar känna mig allt bättre där uppe för varje besök och jag har faktiskt redan varit tillbaka en gång nu under vårterminen. Detta var för att hjälpa far att montera ner (demolera egentligen) en tandläkarstol i mors mottagning. Den andra stolen vi monterade ned, så vi börjar nästan få in en vana på det där nu. Men satan vad de väger mycket!
De är ju byggda för att klara människor av även de största sorter, så därför består de i princip av stål och lite få kablar och är så pass satans tunga att de står stabilt på golvet helt utan att behöva fästas mer i det. Rätt imponerande egentligen. Ska också tillbaka upp i vår, dels innan påsk (då jag under påsk är på punk-festival i Stockholm) och sen också en sväng till för att jag och far ska få leka med de stora pojkarnas leksaker och kapa träd (minst ett) och jag ska få prova mina olika yxors användningsområde.

... jag och min far äger alltså totalt 6 (7?) yxor av olika typ. Jag gillar yxor, okej?

So, vad mer...?

Det har varit nyår, det blev ett fylleslag som vanligt för att beskriva det kortfattat.

Har hunnit vara på en spelning under våren redan, jag såg De Lyckliga Kompisarna (i den nya uppsättningen) då de spelade på Norrlands nation här i staden, och ska som planen ser ut på ett antal till som är bokade och/eller inplanerade, totalt är de, med den redan bevistade spelningen, nu 4 spelningar/konserter och en festival. Runt hälften av dessa är band som antagligen spelar sina sista spelningar någonsin. Musik-året börjar alltså riktigt bra.

Nu sitter jag här och retar upp mig allt mer. Den här jävla "köttskandalen" börjar så sakta reta gallfeber på mig. Inte för att det förekom hästkött i lasagnen, för det är väl fanimig ingen stor grej, utan för att folk är så förbannat jävla överraskade av det. Seriöst? Det är väl knappast någon nyhet att om man handlar billigt så kommer maten med största sannolikhet från suspekta förhållanden? Det är väl ingen hemlighet att allt som inte är uttryckt svenskt på förpackningen kommer från det land som har sämst djurhållning och därmed lägst priser? Hur kan folk fortsätta vara så förbannat jävla blinda och naiva?
Människor verkar undra hur jag kan vara så pessimistisk ibland, och det svaret är jävligt enkelt. Jag har inget hopp för mänskligheten just på grund av det här; den förtjänar det inte. När en vanlig människa inte kan dra grundläggande slutsatser som att man får vad man betalar för och att djurskydd kostar, utan bara förväntar sig att staten, affären eller "någon annan" ska ta ansvar för att de ska göra bra val så är allt kört.
Mina slutsatser runt det här är enkla; om du, trots att du bryr dig om vad du äter (inte för att jag greppar varför det skulle vara värre att äta häst än ko, men okej), köper det billigaste du hittar, då förtjänar du att få i dig sån skit. Det är inte mer med det.
Fy fan för folk.

Dagens första låttips för att förbättra Din spellista: Skitarg – Jag bryter nacken av din häst
Edit: Åh, jag insåg precis hur otroligt rätt/fel (beroende på hur man ser det) denna låt blev! Underbart!
Dagens andra låttips för att förbättra Din spellista: Rise Against – Obstructed View
Dagens tredje låttips för att förbättra Din spellista: Guttermouth – I'm Destroying The World

Bonus!

Gatans lag - hata folk

WE COME. WE RAVE. WE LOVE.

En väldigt lång, och fortfarande pågående, period av antisociala tendenser till trots så var jag i helgen ut på en massa (ja, två iaf) saker. Först var det återbjudningarna och en spelning på Kåren, något som genomfördes i typisk "Adam och Oskar fjantar runt"-stil. Denna gång var vi iförda Morphsuits (jag en lila, han en turkos), och ack så vackra vi var!

Sen i lördags så blev det en sväng till Stockholm för vad som blev en otroligt mäktig kväll på Friends Arena när jag var med Oskar & Emelie och såg Swedish House Mafia. En otroligt stark och underbar bas och en fantastisk ljus- och effektshow tillsammans med riktigt taggad, och förvånansvärt synkad, pulik gjorde det till en helt fantastisk kväll på deras sista spelning i Sverige.

Well.... Det här blev visst ett sedvanligt inlägg skrivet över flera dagars tidsspann, men så kan det vara. Det är nu den 10:e dec och därmed runt 2 veckor sedan jag började skriva det här inlägget och nu, nu tänker jag bli skitdryg och lite känslosam så vill ni inte läsa det kan ni sluta, men nu är ni varnade.

Dessa två veckor har nämligen varit... händelserika. Ganska mycket på gott och ont och genom det så har jag lärt mig en del om mig själv. Jag har insett att jag har människor i livet som jag, till en större grad än jag trott, är beredd att, mer eller mindre bildligt talat, gå över lik för och att de kanske är fler än jag trott, även om det fortfarande är en ganska liten krets. För samtidigt som jag insett att dessa människor finns, och hur absurdt tacksam jag är över att ha dem, så har jag också insett hur otroligt många människor jag känner och som jag inte för mer än någon sekund skulle överväga att offra (nu väldigt bildligt, jag har inga planer på hela altar-grejen med gudar, krafter och stuffs. Än.) om det skulle vara så. Eller åtminstone inte skulle sörja över om de slutade vara en del av mitt liv.
Dagens första låttips för att förbättra Din spellista;

Vad fan har jag då egentligen gjort under dessa två, ytterst intressanta, veckor?
Jag har varit på fest och blivit redigt full och argare än jag varit någon gång under mina senaste 7 levnadsår, jag har varit på middag och spöat skiten ur, och blivit spöade skiten ur av, två fantastiskt underbara människor. Jag har tillbringat timmar med att tömma en lägenhet på småbarn, jag har rykt ut till Kåren för att leka sällskap åt nödställda vänner, jag har haft feber och utvecklat en större, och förhoppningsvis temporär, avsky för folk och människor, jag har upptäckt ny vänskap och byggt på ett antal andra och jag har varit sjuk igen.
Det roligaste är nog att efter allt som hänt, bra som dåligt, så är höjdpunkten under dessa två veckor något så förbannat jävla simpelt som att gå med en nära vän och ropa "Penis!" så att det ekar mellan Flogsta låghus. Jag heter Adam och är 24 år och nu tänker jag sluta skriva och ge er lite nya låtar igen.

Dagens första låttips för att förbättra Din spellista; Köttgrottorna – Älska Mig (Av nån anledning tyckte en vän att det här påminde om mig...)
Dagens andra låttips för att förbättra Din spellista; Get Cape. Wear Cape. Fly – Keep Singing Out
Dagens tredje låttips för att förbättra Din spellista; Motion City Soundtrack – Everything Is Alright
Dagens fjärde låttips för att förbättra Din spellista; De Lyckliga Kompisarna – Egons fest
Dagens femte låttips för att förbättra Din spellista; Rise Against – Give It All

WE COME. WE RAVE. WE LOVE.

Lugnande lördag

Utanför ligger Flogsta förvånansvärt tyst och här inne finns också ett närmast märkligt lugn. Lägenheten är, så när som på musiken från min dator, tyst och nystädad och jag har varit energisk och "bakat" kaka(färdigmix från ICA, jag var lat...), varför en svag doft sprider sig i rummet. Här händer just nu ingenting förutom det jag iscensätter. Oscar har åkt till Hofors, så lägenheten är bara min. Och jag njuter av ensamheten just nu.

Den senaste tiden har det varit mycket i många avseenden och jag har nog inte riktigt fått den egentid som jag behövt så den här ensamma lördagen känns väldigt, väldigt bra. Att jag dessutom lyckats städa och diska gör ju att det känns ytterligare lite bättre, det ska erkännas.

Söndagen fortsätter enligt samma tema. Jag har städat undan det diskade från köket och sitter nu och läser artiklar. Snart ska det lagas mat och bakas, sedan kommer Oskar och Emelie. Myyys.

Måndag.
Det här med inlägg som sträcker sig över flera dagar verkar vara lite av min grej känner jag.
Idag har jag lyckats läsa klart det jag hade kvar av två artiklar, skriva en rapport på dessa, styra upp powerpoint på dem och sitter nu här och känner mig ganska nöjd. Med undantaget att jag har huvudvärk som har suttit i sen igår kväll, det suger lite ap-röv. Det vägs dock upp av att jag idag äntligen fick resultatet på min förra kurs, efter drygt 3 veckor, och den trillade in i systemet som en 4:a. Jag är klart nöjd med detta, speciellt som tentan kanske inte var den som kändes absolut bäst i tidshistorien.

Just nu sitter jag och kollar på massvis med bilder på grodor. En pilgiftsgroda för att vara mer precis. Dendrobates prumilio för att vara väldigt exakt. Den är fin och söt och väldigt, väldigt färgglad. Och giftig.
https://www.google.se/search?q=Dendrobates+Pumilio&aq=f&sugexp=chrome,mod%3D17&um=1&ie=UTF-8&hl=sv&tbm=isch&source=og&sa=N&tab=wi&ei=0IeqULjUOMqF4gTayoHwBQ&biw=1920&bih=929&sei=8YeqUJuDHcqP4gTVzIGYDA

Men man förstår ju verkligen varför folk trillar in på det området och jag förstår varför det börjar känns lite som att det är där nånstans jag kommer att landa. I området typ söta grodor - salamandrar - ödlor någonstans.


Låt se nu.... lite musik ska ni ju ha också. (antagligen mer för att jag säger det än för att ni faktiskt trånar efter mina låttips, men det skiter jag i!)

Dagens första låttips för att förbättra Din spellista; Dropkick Murphys – Going Out in Style
Dagens andra låttips för att förbättra Din spellista; Emily Browning – Sweet Dreams (Are Made Of This) - Sucker Punch: Original Motion Picture Soundtrack
Dagens tredje låttips för att förbättra Din spellista; Lorentz & Sakarias – Garbo, Astrid & Taube (feat. Duvchi)

En härlig blandning sådär.

Did you sleep last night?

"Did you sleep last night and do you remember dreams?
Do I ever cross your mind and do you ever think of me?"

Fredag

Hur tillbringar man på bästa sätt en fredagskväll under sitt femte år på universitetet? Jo, gör man som jag så tillbringar man den med att tvätta, diska och vika kläder samt spela tv-spel. Alltså ganska mycket som vilken annan dag i veckan som helst. Allt detta görs, som vanligt, till fantastiska toner av fantastiska band, för tillfället The Gaslight Anthem, som strömmar ut ur mina högtalare.

Det är ju faktiskt rätt märkligt det där med tiden också. Jag har faktiskt nu påbörjat mitt femte år här i Uppsala och på universitetet, det rätt otroligt. Tiden hit har verkligen flugit förbi och det känns som att det har gått väldigt fort. Samtidigt har jag hunnit med väldigt mycket på den tiden och jag skulle inte byta det för något i världen. Jag har gjort saker jag aldrig skulle gjort annars och jag har träffat människor jag idag ser som oumbärliga och i vissa fall inte vet hur jag skulle klara mig utan.
Vägen hit har varit.... intressant för att säga det minsta och verkligen ta i underkant.

Just nu känner jag mig... tillfreds med allt egentligen. Jag känner att jag har koll och kontroll på saker och vart jag är på väg. Det är naaajs. Jag är också otroligt trissad inför morgondagen då den för med sig ett... experiment jag har tänkt utföra och vars framgång jag inte alls vet om den ens kommer att finnas. Men kul ska jag ha iallafall, och oavsett hur det blir med experimentet så vet jag att jag kommer ha skitkul.
Det har jag alltid.
Nu ska jag ta och borsta tänderna till denna fantastiska låt; The Gaslight Anthem – Great Expectations - Bonus Track och sedan ska jag sova.

Måndag. En dryg vecka senare.

Jaha. Vad fan hände här? Blev betydligt längre uppehåll än jag tänkt mig.
Spelningen, och det tillhörande runt, gick bra. Jag klarade att spela tre timmar med apmasken, en bedrift jag själv är  klart nöd med med tanke hur olidligt varm den var. Efter det har jag inte gjort mycket mer än att ha skola och häcka hemma och gömma mig. Ja, innan jag åkte med min nuvarande klass på exkursion till Norra Malma i fredags alltså. Och där är jag ännu och kommer vara kvar till på torsdag, en dag som just nu inte kan komma fort nog. Jag saknar mitt Uppsala och jag saknar min säng. Jag vill hem.
Detta sagt så är det verkligen inte en dålig tillvaro jag lever här. En del fältarbete, men inga dödande mödor, och mycket slöande och väldigt, väldigt gott sällskap gör det till en väldigt bra tillvaro.

Jag har också upptäckt att ett gammalt favoritband, Pitbullfarm, finns på spotify så nu spelas de, varvat med Pantera och The Gaslight Anthem, friskt i högtalarna. Reeedigt najs är det.

Det får nog räcka för den här gången om det ska bli nån uppdatering alls.

Så, inläggets låttips för att förbättra Din spellista blir;
The Gaslight Anthem – Mulholland Drive
Pitbullfarm – Love Song
Pantera – Walk